Äntligen har jag fått min lilla kökssoffa. Skrev i ett tidigare inlägg att jag letade efter en kökssoffa, helst en pinnkökssoffa. Men så en dag ringde syster från en loppis och berättade att hon hade hittat en jätte söt liten (verkligen liten) kökssoffa och att hon då tänkt på oss. Jag frågade om hon kunde skicka en bild så att vi kunde bestämma oss för om vi ville ha den. En bild skickades, och visst gillade vi den. Bättre än en pinnsoffa! Ringde tillbaka och sa att vi absolut ville ha den. Men då svarar syster "jaaaaa, asså, nu funderar jag på om vi kanske vill ha den själva". Såå typiskt systrar. Känns som detta hänt tidigare fast med andra saker, ofta kläder.
- Här vill du ha den här tröjan, jag använder ändå inte den. Skulle passa så mycket bättre på dig.
- Taaack!
Någon månad senare
- E inte den tröjan min?
- Men jag fick den ju av dig!
- Nä det tror jag verkligen inte!
Ha ha ha. Iallafall, syster ringde tillbaka och sa att vi självklart skulle ha soffan eftersom det va oss hon tänkte på när hon såg den. Så nu står den där, liten och söt, och får plats med antingen en vuxenrumpa eller två smårumpor. Tack syster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar