För mig är kantareller kopplat till hemligheter. Har man väl hittat ett ställe så knystar man inte ett ord till någon annan. Det är knappt att man berättar för någon i familjen, för inte ens familjemedlemmar är att lita på när det gäller kantareller. Jag kan inte påstå att jag är någon större svampplockare, men några gånger har jag varit ute och vandrat i skogen och letat. De flesta gånger har jag kommit hem tomhemt, med en eller två pinnar i håret och barr i stöveln. Har därför varit lite avundsjuk på de som kommer hem med kassar fulla med svampar. Hur gör dom, saknar jag det där kantarellseendet som man pratar om? "Har man sett en så ser man massor". Men idag kan jag glatt meddela att även jag kom hem med en kasse och en korg full med kantareller. Lycka! Men det var inte ett nytt ställe. Jag fick följa med till en redan hittad glänta. Så man kan väl säga att jag är delägare nu då. Nu har även jag en hemlighet.